Bloggar - till vad?
Har egentligen aldrig gillat bloggar och inte kunnat förstå poängen med dem. Men nu...
Mitt liv har kapsejsat!
Hur ska jag kunna klättra upp, landa eller räta upp mig själv, mitt liv och framför allt, mina älskade barns liv, efter detta?
Jag har blivit bedragen och på väldigt kort tid så har en karusell, värre än man kan tänka sig, börjat snurra. Jag måste kliva av - HUR?
Mina barn står på sidan om och ropar: -Mamma, mamma, kom till oss! Var stark! Du måste, mamma.
Inspirationen att börja blogga fick jag av http://djuptinuti.blogg.se/index.html
Tack än en gång!
Säger Go´natt med en förhoppning om att kunna "skriva av mig" den otroliga smärtan och knyta kontakt med andra kloka människor. Människor som kan lära mig nya saker.
Kram
Att skriva har varit en stor del av terapin för mig.
Det är skrivandet som har varit min ventil, jag har skrivit av mig både de irrationella känslorna, de förbjudna tankarna och de ändlösa ältandet.
Jag personligen har haft stor nytta av min blogg. Den har givit mig så många fina nya kontakter med kärleksfulla medmänniskor som jag förmodligen aldrig skulle ha mött utanför bloggvärlden. Jag är så tacksam för att jag har fått lära känna dessa människor, och jag lovar dig, de har lärt mig en massa, oavsett om de är de "bedragna", eller om de är de som har "bedragit".
Vi kan lära av varandra om vi bara öppnar hjärta och sinne och försöker ta in varandras åsikter med respekt.
Jag blir så uppriktigt och ÄRLIGT glad över att du hittade till mig, för jag tror att du kan hitta någon form av tröst i den tröstlösa situation du har kastats in i...
Jag och många av mina läsare har varit exakt där du är just nu. Man hamnar i en karusell, och det snurrar så fort att man bara vill hoppa av. Stryka ett streck över och dö. (låter brutalt men jag vet, jag kände så, ett tag var allt så svart, jag förstod inte hur jag skulle orka, men när man har barn så orkar man.. alltid..)
Titta gärna bland mina kommentarer. Där finns de allra bästa lyssnarna. Många av dem är ständigt återkommande, och de har de allra bästa råden i alla lägen. Just i dagsläget är det jag och en kvinna kallad: Eyla som ältar allra mest. Hon är ungefär på samma punkt som jag och vi finner styrka i varandra.
Du är SÅ välkommen.
Skrik, fråga, gråt, ventilera, gapa, hata, ifrågasätt, gör det som känns bäst för dig.
Jag finns här i min blogg.
Skriv när du vill, jag svarar alltid om det är något du undrar över.
Jag skickar över en bamsekram här!
kraaam
Du är inte ensam. Tänker på Dig!Låt Dig själv landa. Ta inga beslut i kaos.
Många varma kramar från mig.
Tack för alla fina ord, alla goda tankar, alla användbara råd och alla varma kramar.
Jag har under de senaste veckorna känt mig så ensam, trots att det finns människor runt mig som bryr sig, men det hjälper inte alltid. Jag känner dock att den gemensamma nämnaren, oss bedragna bloggare emellan, hjälper mig i ensamheten.
Dessutom är den BARA min. Den är alldeles hemlig och det kommer den att fortsätta vara.
MIN hemlighet som ger mig styrka och virituell vänskap.
Tack än en gång!
Kram
